Överdos på plan?

Eller rättare: håller vi på att bli överdoserade av fotboll? I veckan är det ny CL-omgång, ca tusen matcher med Europas bästa lag, en del kände jag knappt till tidigare, och dessa matcher ockuperar hundra TV-kanaler. Med rätt fingerteknik så kan du få avståndskontrollen att glöda, bara en amatör kollar på en match i taget. Vid inkast, byten, skador, sidledspass i backlinjen, ja varje tillfälle som ser ut att erbjuda några sekunders stiltje i en match erbjuder en möjlighet att zappa in på en eller helst ett par av de andra matcherna. Detta kallas snuttifiering.

Snuttifiering låter rätt gulligt, men är farligare än svininfluensan. Det innebär att du fastnar i ett infoflöde som består av några ord här och några bilder där. Ytlig bevakning och en inbyggd stress i att hela tiden söka upp någon annan information någon annanstans. Nej, precis som att film är bäst på bio, så är fotboll bäst på arenan. Du är då del av en fysisk och emotionell upplevelse, en nära-livet-upplevelse, som är privat och kollektiv samtidigt. Du störs inte av något annat, det är fullt fokus på en sak, filmen eller matchen du har framför dig. Det är här och nu. Jämför med att klättra i berg, inte fan skulle du svara i mobilen, kolla TV eller surfa på nätet samtidigt? Eller?

När du och kärringen/gubben har sex: kollar ni tv, spelar PS3 och messar samtidigt? Möjligtvis så filmar ni eländet, men det är ok, det kräver inga insatser från er sida under själva akten. Annat än att ni håller in magen… Så var vill jag komma? Alltså, bra eller anus med alla dessa fotbollsmatcher som man kolla på på TV eller webben? Valfrihet, är det så förbannat bra egentligen?

Fler jämförelser: den klassiska är väl den om att jobba på Marabou; hur snabbt spyr man på choklad när man suttit där vi bandet och smånallat praliner hela dagen, hela vecka? Samma med sport och fotboll. När jag var yngre satt jag som alla andra i Svedala och förde anteckningar om mellantider mm på alla utförsåkare som hade mage att utmana vår Stenmark. Jag satt för fan och kollade både Vasaloppet, och backhoppning från Garmisch Partenkirchen på nyårsdagen, när jag var tio år gammal, hur stört är inte det? Då var man sugen på sport, all sport, för man hade fortfarande inte förätit sig på skiten.

Visst, jag kollar hellre på El Clasico än en femmil med Juha Mieto (ja, jag är gubbe) men det har alltså gått så långt så att jag är i princip helt ointresserad av alla annan idrott än fotboll, jag är mer intresserad av Allsvenskan än landslaget, och jag skiter i alla andra än Hammarby… och nu är jag rädd att jag ska tröttna på Bajen också. För att jag föräter mig på en massa andra matcher som rullar på TV dygnet runt, varje dag i veckan, året runt.

Kommer detta att innebära att mänskligheten förslavas ännu mer inom hemmets fyra väggar, framför dumburken? Kommer framtidens fotbollsmatcher spelas på arenor som saknar läktare, därför att vi blivit så bekväma, snuttifierade och stressade så vi måste bänka oss i speciella rum i våra hem där vi kan göra allt samtidigt. Om tio-tjugo år, kommer vi att sluta att gå på fotboll live eller är den kicken fortfarande tillräckligt stark?

Kolla in fler fotbollsbloggar på Fansight

/Frank